”Mina böcker handlar aldrig om enbart om ett enskilt brott och det skiljer ut dem från den svenska deckarfloden. I stället har jag ambitionen att säga något om hur världen ser ut. Mitt yrkesliv har gjort att jag sitter på speciella kunskaper och har många värdefulla kontakter som jag kan använda.”

Robert Karjel i Mitt i Tyresö

Om De redan döda (2010):

"Detta är thrillerns självklara uppbyggnad, och Robert Karjel konstruerar den med en florettfäktares elegans: man ser inte ansträngningen bakom. Men det som gör Robert Karjel till något utöver det vanliga är språket, syntaxen, själva stilen. Konkreta iakttagelser utan transportsträckor och en sorgsen underton. Karjel är en lågmäld betraktare."
Lotta Olsson, DN Söndag

"Den svenska spänningsromangenren är mestadels förvisad till de sedvanliga klicheerna om svenska, gärna kvinnliga, småstadspoliser som tvärt emot verkligheten faktiskt löser brott och inte bara avskriver dem pga brist på spaningsunderlag. Även om av okänd anledning storsäljande författare som spiondömde Guillou eller avlidne Stieg Larsson (den senare delvis) försöker sig på en lite mer internationell prägel på sina böcker, så finns det ingen svensk som med en sådan enkelhet och bravur behärskar den internationella thrillern som Robert Karjel. (...)

Medan hans uppföljare till Gå över gränsen, Skuggan av floden, också kunde klassas som en militär technothriller, så visade den förra boken, De hängdas evangelium med sin Dan Brown-imitation, att Karjel antagligen kan skriva precis vad som helst. Behärskar man hantverket så här väl kan man skriva vad för slags roman man vill.

Istället serveras vi nu en mångfacetterad historia om den värld som skapats av kriget mot terrorismen, och om hur mycket ensamma män kan göra för det första riktiga hem de hittat eller den familj de för alltid förlorat.

Men framför allt är det en intellektuellt brutal uppgörelse med ett USA som inte skyr några medel för att föra en kamp mot väderkvarnar under förespeglingen terrorister, och skjuter blint på allting som kan misstänkas vara terrorism. (...)

Detaljarbetet i boken är slående, från beskrivningen av konstverk till små bisatser i början av boken som visar sig vara fullt relevanta 150 sidor senare.

Titeln är väldigt smart, och handlar om såväl människor som formellt har förklarats döda, människor på amerikansk death row, människor som i det tysta försvunnit in i USA:s hemliga fångnätverk med döden som enda utväg, eller människor med en av läkare uttalad dödsdom över sig. Alla är beredda att gå ganska långt för att ge döden en näsbränna.

De redan döda är en av de mest välskrivna svenska thrillers jag läst de senaste 20 åren. Inte ett ord på fel ställe. Ett oerhört välgjort hantverk. Världsklass. Boken kunde lika gärna varit skriven av vilken utländsk internationell storförfattare som helst, undantaget att huvudpersonerna är svenska. Enda nedsidan är att man antagligen får vänta ytterligare några år på nästa bok från Karjel."
Ur bloggen Cornucopia? 2010-09-28

Om Gå över gränsen (1997):

”Det är klassiska grepp med doft av Örnnästet, Navarone och Polarstation Zebra – för att inte tala om Jan Guillou – och Karjel gör inte misstaget att gräva ner sig för djupt i tekniska detaljer utan håller spänningen vid prima liv boken igenom.” Kvällsposten

”Sju år av ihärdig källkontroll, faktagranskande, strykningar och förändringar i manus. Resultatet har blivit en oerhört trovärdig och detaljrik thriller, som man läser med stigande häpnad. ’Är allt detta verkligen möjligt?’”
Expressen

”Robert Karjel har skrivit den bästa tekno-thriller som någon svensk har skrivit på mången god dag. En debut som lovar mycket för framtiden.”
Dagbladet

Om Skuggan av floden (1999):

”Robert Karjel berättar relativt återhållsamt, hans skildring har trovärdighet och han kan bygga upp spänning … en av de mest lovande spänningsförfattarna på svenska.”
Dagens Industri

”Hade den här boken skrivits av Ken Follet, Frederick Forsyth eller Jack Higgins hade den varit en bestseller world-wide!”
Vestmanlands Läns Tidning

Om De hängdas evangelium (2005):

"Riktigt spännande ... och fläckvis mer realistisk och mindre klichéspäckad än Dan Browns sanslösa bästsäljare."
Tidningen Ångermanland