Författaren Jean Sasson mötte Mayada Al-Askari på en resa till Bagdad 1998. Ett år senare fick hon veta att Mayada utan förvarning blivit bortförd och kastats i det ökända Baladiyat-fängelset, i Saddam Husseins hemliga polis högkvarter.   Mayadas historia är fascinerande. Hennes familj räknas som en av de mest betydelsefulla i Irak. En av hennes förfäder slogs tillsammans med Lawrence of Arabia. En annan var den första arabiska nationalisten (djupt beundrad av Saddam Hussein). Hennes pappas farbror var Iraks premiärminister i nära fyrtio år; hennes mamma en högst uppsatt regeringstjänsteman. Mayada var också en äkta dotter av sitt land – trots Saddam Husseins regim som blev mer och mer förtryckande för varje år som gick. Mayada växte upp i Irak. Hon gjorde karriär som nyhetsjournalist i Irak. Hon gifte sig i Irak. Hon födde sina två barn i Irak. Hon överlevde Iran-Irak-kriget. Hon överlevde Gulfkriget. Hon överlevde sanktionerna. Trots alla umbäranden var Mayada fast besluten att stanna i sitt land.  Men livet skulle komma att ändras. Mayada skilde sig och blev ensamförsörjande mamma till två barn. Hon gav upp arbetet som journalist och startade istället ett litet tryckeri. Affärerna gick bra, om än inte strålande. Men för att vara kvinna i Irak levde Mayada ändå ett privilegierat liv. Tills plötsligt en dag då hon i egenskap av ägare till ett tryckeri – med möjlighet att sprida regeringsfientlig propaganda – blivit ett hot mot landets diktator.  Hemliga polisen slår till mot hennes verksamhet och för henne till Baladiyat-fängelset där hon kastas i cell 52 tillsammans med sjutton andra kvinnor – oskyldiga som hon, dömda utan rättegång, hotade av tortyr och avrättning.  Dessa "skuggkvinnor" samlas varje dag kring varandra för att dela med sig av sina gripande livsöden och för att ge varandra styrka att överleva.  Det här är Mayadas och hennes medsystrars skakande vittnesmål inifrån Saddam Husseins fängelse.