Nästan tusen kilometer öster om Moskva ligger Krasnaya Polyana, en fattig småstad, drabbad av vinterns väglöshet och sommarens glödhetta, men också av - kommunismens fall. Fabriken från Stalins tid stod för ett framtidshopp som kraschade, och en stapplande demokrati drog in tillsammans med rotlöshet, våld, arbetslöshet och ökad fattigdom. I denna gudsförgätna håla hamnade Bertil Torekull och flyttade som hyresgäst in hos Zoja, en äkta babusjka. Han upptäckte ett samhälle som just begynt resan mot en ny framtid, och mötte människor som stigit rätt ut från det jordstampade golvet, och de i sjuttio år lika inhamrade övertygelserna, och in i en värld där allt fanns att vinna men där det mesta är svindlande osäkert. Han kom att älska dessa människor och fick uppleva ett Ryssland med vodka, sång, potatis, kärlek och en fabrik i en stad som förde tankarna till hans barndoms bruk i Blekinge. Här beskrivs en värld där det är långt till Gud men längre till Moskva.