"Här är det en annan sorts obestämd kroppslighet som är diktens mest framträdande motor: nämligen rytmen. /…/ Takterna tar sig in. Takterna förför och stör. /…/ för mig framträder våldet, ondskan, det obegripliga som alla vet om, med ny kraft, ny brutalitet, när det bärs fram av klang. /…/Ann Hallströms dikt fortsätter att föra mig till etiken. I sin hårda, vida, vackra, fruktansvärda ton." / Kristofer Folkhammar, Aftonbladet

"Tungt men isande samtida."

Nerikes Allehanda

Om Saknaden (2010):

”Det är … en mycket särskild auktoritet som Saknaden upprättar, med ett ibland – framför allt mot det stegrade slutet – nästan sonneviskt patos, men hela tiden ackompanjerad av ett slags polyfon skevhet. Det är inte ofta svensk samtidspoesi är så intensivt medryckande som här. Saknaden är en bok som verkar länge, stannar kvar. Som en tung spiral av äckel, krig och åtrå genom medvetandet.” / Hanna Nordenhök, Aftonbladet

”Boken är sympatisk med sitt patos och sin vandring över världens oroshärdar, men dess främsta styrka är att den blottlägger bristen på lösningar i samtiden. Motstånd och vägran existerar förvisso, men är svåra att artikulera i relation till ideologi och utopi. Möjligen ska skrivandet, själva nedtecknandet av denna infernaliska logiks verkningar betraktas som en motståndshandling i sig. Denna logik, detta nu där allt förvandlas till vardag, till business as usual: död, lidande, sorg och exploatering: ’Jorden är en tickande bomb’ som Hallström skriver.” / Pär Thörn, Göteborgs-Posten