Om Ljusgatan:

"(...) hela tiden en fin känsla för ordens rytm och förenar de konkreta detaljerna med slagkraftiga bilder (...) När dikterna är som starkast lyser de med en stillsam och på samma gång insisterande glöd." Ann Lingebrandt, Helsingborgs Dagblad

"Anna Mattssons dikter undersöker vad det är att vara människa och älskande i ett land där ingenting är självklart och där den romantiska kärleken lever i skuggan av kampen för demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. I en lyrik som är lika delar kärv som len behandlar hon de riktigt stora frågorna. Med en lätthet som får dikterna att leta sig fram över boksidorna i sakta mak.
Hennes gestaltning av såväl nationens uppbyggnad som den framväxande kärleken är hudlös och kroppslig. Anna Mattsson skildrar åtrå, hetta och skuld med en uppriktighet som går rakt in i själen." Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten 

"Mängder med frågor finns lagrade i Anna Mattssons poesi, för det mesta outsagda (...) den skitiga syntaxen är det lätt och väl värt att ta sig bakom. Därinne finns blod och sorg och skarpsynthet."
Magnus Ringgren, Aftonbladet

"Men det är inte Sanningen med stort S som ska berättas. Snarare besitter orden i sig, som de framträder i fiktionen, i sagan och besvärjelsen, den kraft som krävs för att bygga ett samhälle, leva ett liv. Efter att ha läst Ljusgatan är jag beredd att tro på den kraften." Naima Chahboun, Kvällsposten  

"Anna Mattssons dikter har en intensitet, en frenesi som gör dem svåra att citera, en förtätning, allt är så sammanvävt, skräckfyllda minnen, sensuella vardagsbilder, den pockande och förbrännande sexualiteten och en funnen kärlek, tillsammantaget ändå något som utgör en väg framåt och bortom, det som är ljusets väg, och framtiden. Därtill orden, de av makten fruktade men nödvändiga orden." Gunder Andersson, Dala-Demokraten 

"Det har blivit en drabbande fusion av personligt och politiskt, kärlek och våld, nordiskt och asiatiskt, förlorad barndom och folkmord. En estetiskt nedtonad nedsänkning i olika slags förtryck. Ett minnesarbete och sanningssökande som aldrig väjer för brutaliteten, men heller inte släcker ljuset för gott." Jan Karlsson, Norrköpings Tidningar

"Det finns enskilda rader i "Ljusgatan" som bränner en vit eld i hjärnan. Kanske vackrast när Mattsson skriver om sorg, hur boken ändå klingar ut i ett nej: "du följer mig inte/du följer mig inte" och: "nej nej ditt nej är ett nej"." Anna Hallberg, Dagens Nyheter