”Denna diktsvit med sitt sätt att stanna kvar i processen där ett jag blir natur är, vågar jag säga, något av det vackraste och mest rörande jag läst. Inga tidigare skildringar i det stora utbudet av mor-dotter-litteratur har kommit så här nära. Inga poetmemoarer har gjort skrivandet så angeläget … Sårbarhetens ord sjunger nytt liv över markerna.”
Amelie Björck, Göteborgs Posten

”Någon kanske undrar om man inte behöver vara välbevandrad i poetens verk för att kunna ta till sig denna bok? Faktum är att det omvända är mer sant: Tre vägar kan vara en utmärkt introduktion till Frostenson. Här får man följa med längs diktens förflutna stigar, åtföljd av författaren. Som enskild bok är det också en av Frostensons mest tillgängliga, skriven på en visserligen konstnärligt anspråksfull men i långa stycken klar prosa. Och samtidigt är språket inte mindre utpräglat frostensonskt: här rispar, stöter och sjunger det på varje sida. Det är en fascinerande bok. Hela tiden har den läsaren i sitt grepp, tack vare den enastående uppmärksamhet och tankevidgande iakttagelseförmåga som den här författaren besitter.” / Magnus Bremmer, Svenska Dagbladet

”Tre vägar är en generöst öppen kommentar till Katarina Frostensons egna tidigare verk, som sprider ljus över hennes poetiska metod, där negativitet kan tindra och ge energi. Här gestaltar hon en radikal längtan att gå till roten med sitt språkbegär, att driva ut dikten ur dikten, att flå den in på bara benet, men här finns också stillhet och melankoli. Helst vill jag dröja i den gröna dagern över barndomens skuggiga fält, där hasseln blommade grön och där vinden gick i lövverket i en ordlös sång.” / Eva Ström, Sydsvenskan

"Tre vägar är diktsamling och poetik i ett. Dessutom intelligent självbiografi, det vill säga en biografi som inte självklart utgår från att författarens barndom är intressant för andra. Här sätts barndomen i förorten i relation till den egna poesin, och vidgar greppet mot det generella: hur förädlas barnet genom sina ord? Hur förändras världen genom språket? Det handlar alltså inte bara om poesi, utan om barnets utveckling och ensamhet i minnesbilden … Sällan har jag känt så tydligt som i den här boken, att jag på många bottnar kan förstå Frostensons poesi. Nu handlar poesi i och för sig inte om att förstå, utan om att uppleva, att vara i dikten, vilket Frostenson också skriver. Men ändå, det är skönt att hålla fast vid strån och ränder genom en modersgestalt, genom sorgen efter uppbrottsförsöket från henne.” / Aase Berg, Kristianstadsbladet

”Men denna gången är hon ändå mera mild än vild. Tonen är melankolisk, och meningarna får fortsätta till punkt. Vägen går i två riktningar. Dels tillbaka till barndomen, till den trallande och klottrande flickan i backen. Dels in i en poetisk essä om poesin, om att fånga och fångas av orden, att stryka och låta stå: det närmaste en poetik Frostenson har skrivit.” / Malte Persson, Expressen

”Det nya med boken Tre vägar är essäformen. Katarina Frostenson vandrar på tre olika sätt och genom andra poeters verk och världar. Första vägen är i barndomens Hägersten, där en skylt med en av hennes texter taggats av klottrare. Nu är det enklare än någonsin att nå in i Frostensons författarskap. Följ med henne, äntligen finns ord för alla!”/ Anne Brügge, Arbetarbladet

"’Tre vägar’ är visserligen prosa, men aldrig prosaisk i den meningen att den beskriver och konstaterar. I stället bjuder författaren in till uppmärksam promenad där det ena leder till det andra, som i poesi. Tilltalet är öppet och spörjande, det riktar sig till någon, en jämlike, som är nära ett jag, som också kan vara en diktarkollega, en läsare, eller kanske bara den egna boken.” / Ingrid Elam, Dagens nyheter

”Det är en erfaren och reflekterande poet som framträder. I kraft av sin etablerade position kan hon tillåta sig att vara självkritisk, fåna sig, blanda genre och stil hej vilt och låta det högstämda samsas med det banala. Genom att återanvända egna och andras diktrader tar hon sig an arbetet att skära bort allt poetisk kött som genom åren har vuxit fram på hennes diktandes stomme, eller på det ’karkas’, som hon själv kallar det.” / Evelina Stenbeck, Norra Skåne

”Katarina Frostensons nya bok Tre vägar är en treklöver av texter på spänningsladdad prosa där orden transponeras till nya betydelser i en väv av referenser och associationer. Ibland förvandlade till dikt.”/ Lena Kjersén Edman, Västerbottens-Kuriren