”Samuelsson spänner hårt sin båge och pilen träffar prickrätt in i vår samtid (…) Jag tror inte att jag tidigare har använt ordet genialt om en nutida svensk romanförfattare men den här gången vill jag göra det. Jag var en arier var bra, men Kafkapaviljongen – som absolut kan läsas fristående – är formidabel. Ett plågsamt viktigt budskap smälter samman med ett lika sinnrikt som skickligt hantverk. Resultatet är originellt och sensationellt. (…) Den här boken har alla chanser att få ett långt liv (...) och i värsta fall ses som ett framtida exempel på att nån ändå fattade vad som var på gång.” /Åsa Linderborg, Aftonbladet

"En av vårens viktigaste böcker." /Jens Liljestrand, Expressen

”Det är rätt magiskt (…) han är mardrömslikt skicklig (…) kuslig, sorgsen och en otroligt bra roman.” /Ulrika Milles, Kulturnyheterna

”Kafkapaviljongen är något så sällsynt som en stor och mäktig svensk roman. Det är dessutom en angelägen och viktig roman, och den förtjänar tveklöst många läsare.” /Crister Enander, Helsingborg Dagblad

”Man kan förstå att Samuelsson har velat återvända till den värld han började skapa i Jag var en arier (…) Den spänning som vidmakthålls av Samuelssons skickligt utövade psykologiska realism mättas också med något mer än bara vilja att veta hur det går. Det har med rösten att göra, och med den roll skapandet tilldelas (…) Kafkapaviljongen erbjuder kort sagt spännande läsning i kraft av det historiska tankeexperimentet.” /Ulf Eriksson, Göteborgs-Posten

”Den vill diskutera den fria viljan, litteraturens och konstens kraft och tänkta godhet, men den är också en utvecklingsroman, en kärlekshistoria och en fantasi om hur verkliga författare kunde ha reagerat om detta hade inträffat! (…) När blir propaganda till sanning och vem har makten att skriva en nations historia? De frågorna borde fler ställa sig, Tony Samuelsson har gett oss ett sätt att fundera kring dem.” /Elin Claeson, Sveriges Radio Kulturnytt

”Romanen öppnar inte ett annat universum, utan ett samhälle som ligger nära det vi lever i, ett samhälle där vi känner igen människor och attityder och som förenar närheten med en ångestladdad annorlundahet (…) När Tony Samuelsson skriver om hur språket perverteras, hur tidigare omöjliga problemformuleringar långsamt glider in och tar över vårt tänkande, skriver han också om hur dagens politiska språk deformerats av Sverigedemokraternas retoriska framgångar.” /Magnus Eriksson, Sydsvenskan

”Det är en svår genre att bemästra (…) Samuelsson lyckas väl att navigera mellan dessa blindskär (…) En kuslig dimension i läsningen är givetvis det faktum att nynazisterna här och nu marscherar igen och tycks stärka sin makt.” /Magnus Persson, Svenska Dagbladet

”En storartad idéroman (...) Det är knappast en tillfällighet att boken kommer nu, när (...) främlingsfientliga partier tar sig in i Europas parlament och riksdagshus (...) Parallellen med två andra romaner, också de tillkomna under politiskt tryck, är uppenbar: Karin Boyes Kallocain från 1940 och Ray Bradburys Fahrenheit 451 från 1953 (...) Porträtten är utmejslade. Händelserna är upprivande. Man följer andtrutet det som sker (...) som vanligt, på gnistrande klar prosa.” /Inger Dahlman, Sundsvalls Tidning

”Kompositionens helhet är påfallande väl avvägd. Den filosofiska grundfrågan om individens ansvar och möjligheter under exempellöst yttre tryck lever hela tiden. Till sist blir Kafkapaviljongen ett kraftprov som håller ihop, håller ut och lämnar läsaren omskakad men tacksam.” /Tomas Löthman, Dala-Demokraten