”Jag är under hela läsningen spänt och intensivt upptagen av vad Christine Falkenland själv kallar glashala tankar kring den rörande, starka och samtidigt hjärtskärande rollfigur som hon låter få kropp och själ. Mycket kropp och mycket själ.” /Maria Schottenius, Dagens Nyheter

”Falkenland har (…) en osedvanlig talang för att beskriva kropp och sexualitet över de förutfattade könsgränserna. Hon leker med dem, enkelt och subtilt ...” /Elin Grelsson, Göteborgs-Posten

”Konsekvensen hos Christine Falkenland är beundransvärd. Hon gör något som är både helt eget, och viktigt, i sin ambition att formulera det snårigaste som finns i människor. Jag är så glad att hon finns.” /Therese Bohman, Expressen

”Jag tror inte jag någonsin läst en bok som med samma intensitet och inlevelse gestaltat hur det är att vara kvinna (...) Christine Falkenland skriver med spänningsladdad förtätning, en läcker språklig ekonomi, vilket gör Spjärna mot udden till en sällsynt njutbar roman.” /Christian Swalander, Borås Tidning

”Falkenlands prosa klirrar likt hjältinnans billiga bijouterier, här och där på gränsen till det överspända och patetiska. Och samtidigt så välklingande exakt. I sitt författarskap varierar Christine Falkenland ett och samma tema och hon gör det mästerligt.” /Ann Lingebrandt, Norrköpings Tidningar

”Falkenlands roman äcklar mig bitvis så mycket att jag tänker att den är dålig. Det är den inte, tvärtom: Texten borrar sig in i mig, min åldrande kropp och mitt liv, rör vid sådant jag inte vill kännas vid.” /Ann Heberlein, Sydsvenskan

”Det låter banalt och det är det nog, i meningen allmänmänskligt. Kvinnans sorg över kroppens åldrande och hennes längtan efter livsberusning och kärlek står väl ingen över. Men att läsa Christine Falkenland är också att gå obekanta stigar, in i förvirring, aningar och egna djupa raviner. Med ett högstämt men stillsamt allvarligt poetiskt språk utmanas patetiken i kvinnans behov.” /Pia Bergström, Aftonbladet

”Man kan säga att Christine Falkenland tar ytterligare ett steg in i sin undersökning av den mest besvärliga kvinnan. Som inte ger sig, som inte låter nöja sig, som tvingar sig till experimentella sexuella övningar med risk för det allra värsta - bortstötandet och avvisandet.” /Katarina Wikars, Kulturnytt, SR

”Christine Falkenland tar sig som vanligt in i det såriga hos människan, in i de dunkla drifterna som inte får levas ut och hon gör det med en poetisk, laddad förtätning.” /Lisa Gidlöf, Arbetarbladet

”Man kan nog inte kalla denna roman för något annat än en psykologisk rysare (…) ett bevis för Falkenlands förmåga att skapa skälvande och obehaglig litteratur kring något så oförargligt som en moders kyss på dotterns läppar. Viva Christine.” /Jan Karlsson, Ystads Allehanda