Om Rädda barn:

"ÅRETS SVENSKA DECKARSTILIST: Ulf Lindström avslutar sin verklighetstrilogi om Borås på samma stilistiska nivå - alltså den högsta - som tidigare delar. Särskild specialitet: sexskildringar. Ja, faktiskt." Bengt Eriksson, Kvällsposten

"Den komprimerade ilskan i Lindströms ord är tätare än någonsin, uddarna riktas inåt, utåt, överallt. (...) Rädda barn gillar jag utan tvekan." Bella Stenberg, Borås Tidning 

"Tidlös spänning (...) Och trots att berättelsen är nästan lika späckad med webb och telefoni som dagens verklighet blir den tidlös. För på 1970-talet skulle en roman som Rädda barn ha skrivits av PC Jersild och varit lika rå och prövande i sin utforskning av hur ynkliga lömska män misshandlar och manipulerar små pojkar för att sprida ondska och död som ett monstervirus. Och på 1930-talet skulle en sådan här bok ha skrivits av Ivar Lo-Johansson och fokuserat på hur gammal och ny fattigdom går arm i arm och håller hatet uppe i varv. Det nya Sverige är inte så olikt det gamla som vi önskar." Sven Olov Karlsson, Expressen

"Till yttermera visso är detta en kriminalroman där spänningen drivits till sin spets, skriven med en språkbehandling som liknar ingen annan i svensk kriminallitteratur idag, innehållsrik, oväntad, rolig, med hisnande associationer. Detta är helt klart en lysande spänningsroman." Gustaf Rothelius. BTJ

"Språket är utan tvivel av ett helt annat slag än det som brukar möta läsaren av deckare (...) ett berättande som - trots sitt mörka innehåll - är på oavbrutet gott humör. Det sätter stor tilltro till läsarens förmåga, historien berättas länge som i en malström av händelseförlopp och intrigen vränger och flödar. (...) Titelns Rädda barn är dubbeltydigt. Det handlar om att rädda barn som far illa, men också om konsekvenserna av barn som är rädda. Det är en komplicerad historia, utan några förenklade bilder förövare och offer. Förutom i beskrivningen av några rektorers flata och handfallna värdegrundsimpregnerade byråkrathantering av grovt våld. Där sitter Lindströms vrede som en smäck. Och ska också så göra." Ingrid Bosseldal, Göteborgs-Posten

"Ulf Lindström har ett smidigt, följsamt språk, han skriver med humor och han skapar autentiska karaktärer som utgör levande byggstenar i verket. Det är därför njutbart att läsa honom. Dessutom gränsar hans romaner till en thrillergenre som gör det förrädiskt svårt att lägga dem ifrån sig, man fångas av spänningen och så sväljer man betet och sitter där med frågeställningarna efteråt. Det är mycket skickligt. För naturligtvis har han ett ärende. Han gestaltar aktuella problem i samhället av idag, ofta med nätt och jämnt behärskat ursinne, men han låter det slutligen vara upp till läsaren att ta till sig eller blunda. " Måna N. Berger, Kulturdelen