I Far och son väver Jörn Donner samman nuet och det förgångna i en sinnrik och överraskande komposition till en berättelse som pendlar mellan djupt allvar och uppsluppen komedi. Romanens handling utspelar sig idag, på 50-talet och under 20- och 30-talen i Helsingfors, i Finland och i Centraleuropa.

Jakob Anders har skrivit en roman som handlar om passion, kärlek och äktenskap och också berättar historien om hans jakt efter fadern, Simon Kröckel, som antas ha omkommit i Donau under delvis okända omständigheter.
   Berättaren i Far och son får tag på detta opublicerade manuskript och börjar gå igenom det. En del uppgifter och omständigheter tyder på en viss släktskap mellan Jakob Anders och berättarens öden, varför denne beslutar sig för att bedriva egna efterforskningar – som gäller Jakob, hans far och det förflutna. Sökandet för berättaren till angelägna möten med platser och människor runt om i Europa och till ett slutligt ställningstagande – till den ondska som ligger i tiden och till de missförstånd som driver människor från varandra. Han får också ett nytt perspektiv på sitt hemland, Finland, och på Europa.

Jörn Donner visar här än en gång att han är en berättare av format. Att läsa Far och son är som att öppna kinesiska askar, att gång på gång ställas inför en ny men ändå oförutsägbar nyans. Romanen handlar om passioner, uppfyllda och ouppfyllda, och den är mångtydig på samma sätt som den verklighet som omger oss.