"... hans Macbeth-tolkning är briljant. (...) Fyndigt och skickligt flätar Nesbø in det klassiska dramats skeenden och karaktärer i sin thrillerintrig (...) Till skillnad från William Shakespeare är Jo Nesbø ingen poet, men han förvaltar ändå bråddjupen i det ursprungliga dramat, där människans drift att härska genom att söndra är så mycket starkare än lågorna av godhet som flämtar i oss." /Maria Küchen, Sydsvenskan

"Det är spännande, det är välformulerat, det är fint uppbyggt kring de olika bipersonerna som i Shakespeares version bara får ett fåtal repliker. Men det är väldigt långt. Ändå är det som om Shakespeare äntligen ger Jo Nesbø möjlighet att uttrycka en sorg som aldrig får plats i hans helt egna böcker, han ger alla röst i en vacker, mörk sorgesång över det människan är mäktig." /Lotta Olsson, Dagens Nyheter

"Slutscenerna i dramat är blodiga både i den ursprungliga versionen som i Nesbøs variant. Men slutet är inte det enda som förenar Shakespeare och Nesbø, det är att berättelsens kärna både då och nu handlar om makt och svek, där allianser byggs och raseras. När de inte längre behövs för att befästa en maktställning är de förbrukade och kan hanteras som det behagar. Liv eller död avgörs helt enkelt av om det gynnar den som sitter på tronen. Frågan är om inte Nesbø på den punkten lyckats förstärka originaldramats intrig." /Rolf Asmundsson, Östra Småland

"Iscensättningen känns helt perfekt när Jo Nesbø flyttar Shakespeares maktspel Macbeth till modern tid. Istället för skotskt kungadöme - en korrupt polismyndighet i en hård stad där drogerna flödar på gatorna. Mer noir kan det knappt bli. (...) Nesbø förlitar sig också likt pjäsförlagan på dialog, men omskapar verkligen uppfinningsrikt bakgrunden. Han omsätter Macbeth till en blanksvart thriller som lånat en del av skotska kriminalförfattaren Ian Rankins miljöer. En scenisk höjdare är skildringen av knarktillverkning, omspunnen av shakespearesk magi: Hekates storsäljande drog visar sig vara en häxbrygd som kokas i en håla under jord. (...) Mörkret gestaltas kraftfullt i Jo Nesbøs version. Livets hopplöshet. Den här förbannade staden med sitt eviga regn håller läsaren i sitt grepp." /Bodil Juggas, Dala-Demokraten

"När Norges deckarkung sätter tänderna i Macbeth är scenen en nedgången industristad i Skottland på 1970-talet. Macbeth är en missbrukande polis som gör allt för sin pådrivande Lady; alla som står i det makthungriga parets väg måste dö. Många lik blir det, men man står ut tack vare Nesbøs fina känsla för Shakespeare." /Maria Näslund, Göteborgs-Posten

"Jo Nesbøs Macbeth är precis som originalet en genomsvart historia med alla hemska ingredienser bevarade, berättade med Nesbøs hela skicklighet när det gäller att föra handlingen mot den klimax man vet väntar." /Mats Palmquist, Borås Tidning

"Alla klassiska Nesbø-ingredienser finns där i form av spänning, våld och blod – och det är inte utan att man blir nyfiken på att läsa Shakespeare för att jämföra. Men det är väl å andra sidan exakt det som är meningen också." /Stefan Holm, Värmlands Folkblad

"Den här norske succéförfattaren har en rakhet och (skenbar) enkelhet i sin språkbehandling som jag uppskattar mycket. Och det viktigaste – han vet hur en spännande story ska skrivas och hur varje byggsten måste vårdas för att skapa en fungerande helhet.
När de goda krafterna på slutsvängen ska hinna göra upp med ondskan blir det lite svettigt, men långt innan dess roas man inte minst av Nesbøs många ögonblinkningar till Shakespeare." /C. Lundh, Mariestads-Tidningen