"En märklig roman, olik det mesta Per Wästberg har skrivit (...) genomsyrad av en Becketthumor, svartsynt borrande mot existensens nollpunkt (...) Åldrandets plågor (...) finns också här. Ledan vid den egna kroppen förvandlar Per Wästberg till en magnifik slutpunkt i Det gula pensionatet. Språkligt sett är romanen ett kraftprov. Det är som om Per Wästberg utmanar sig själv. Kan språket skimra så starkt att nästan 400 händelselösa sidor blir meningsfulla? Svaret är ja. Per Wästbergs språk bär – varierat, vackert, ibland ålderdomligt och högtidligt." /Stefan Eklund, Svenska Dagbladet

"Det gula pensionatet – en 400 sidor psykologisk thriller som får Dostojevskijs Anteckningar från källarhålet att kännas som en trevlig söndagspromenad. (...) Upplägget är djävulusiskt spännande, en briljant, humoristisk klackspark mot all självbekännande, självpsykologiserande litteratur." /Sinziana Ravini, Göteborgs-Posten 

"Per Wästbergs persongestaltning och förmåga att skildra intrikata psykologiska beteenden framstår som skrämmande träffsäkra (...) Om det inte vore en så sliten klyscha skulle jag inte tveka att säga att Det gula pensionatet är sällsynt gastkramande. Sakta, som en skruv som dras åt hårdare och hårdare, skapas en skrämmande och närgången stämning som samtidigt tvingar fram en mängd frågor. Om hur vi förvaltar livet. Om hur vi tar till vara på den korta tid av medvetande som är oss givna. Det är, enkelt uttryckt, storslagen romankonst." /Crister Enander, Gefle Dagblad 

"Wästberg är en språkets absoluta mästare, det är kvicka och infallsrika ordvändningar, en vacker och målande svenska, rik på metaforer och nyanser (...) berättelsen rymmer mycket humor, om än lågmäld och svarttonad sådan (...) Detta är en bok för inlevelserik och uppkrupen läsning en kulen vinterdag då det snöblandande regnet gör utomhuslivet till en tristess." /Göran Kastlund, Dala-Demokraten

"'En händelselös roman', kallar Per Wästberg den och frågan är om det ens är en roman. Snarare är det en både roande och oroande narrbild av vår tids självbekännelser och autobiografier (...) Är inte Kaj-Agaton Tollius en sådan [Tegnérsk] svartalf som biter sig fast i berättarens hjärta? Fascinerande läsning bjuder Per Wästberg hur som helst på i Det gula pensionatet, utmanande, provocerande, en kulturens svanesång som likt de kristna litaniorna pågår i det oändliga." /Åke Leijonhufvud, Sydsvenska Dagbladet

"Detta är en bild som inte är begränsad till det gula luggslitna pensionatet, den är allmängiltig; många önskar sig en värld av en viss ordning med självbestämmande, men utsätts för dagliga snabba projektiler och anfall, som skjuter allt i sank och tvingas in i den breda fåran! Med just dessa otaliga finter, det går att beskriva med olika ord som förenklingar, lurendrejeri och populistiska piruetter." /Bo Bjelvehammar, Tidningen Kulturen

"Resultatet är förbryllande (...) De möjliga tolkningarna av den alltmer syrefattiga existensen bland pensionatets mögliga tapeter är nästan outtömliga." /Jens Christian Brandt, Dagens Nyheter