”När högspänningsledningen mellan systrarna brister, jag kan inte avslöja hur, rämnar alla relationer. (...) Det som är Elin Olofssons starka sida är hennes känsla för människors svaga sidor. Hon dyrkar upp dem med humor och med ett språk där hon har tillgång till vassa instrument. Gånglåt är mer än läsbar.” /Maria Schottenius, Dagens Nyheter

"Det är sättet som Elin Olofsson skildrar människor och deras relationer på som kilade ner mig i det regnblöta gruset. Hon kommer dem så inpå livet, gnuggar bort allt utanpåverk och alla illusioner. Känslan är densamma som när man går på badhuset och blir lycklig av att se alla nakna kroppar som inte på något sätt påminner om reklamaffischernas (...) Läsningen svider och värker njutningsfullt sant i mellangärdet." /Erika Hallhagen, Svenska Dagbladet 

”Hon har perfekt gehör när det gäller att skildra sårbara syskonrelationer (…) Långsamt och obevekligt byggs ett drama upp vars slut bevittnas av släktingar och grannar. /Ingalill Mosander, Aftonbladet

”Tonsäkert och berörande skriver Elin Olofsson om kärlek som surnar, fastnar halvvägs och gör hjärtat lika delar ömtåligt och hårt. Hennes tredje bok är den hittills bästa.” /Jenny Lindh, M-magasin

"Finstämt, välskrivet och rörande." /Malin Persson Giolito, Amelia

"Med en mustig, närmast Torgny Lindgrenliknande vardagsrealism skildrar Elin Olofsson hur svårt det kan vara att glömma gamla oförrätter och komma undan förlamande familjemönster. Hur komplicerat det kan vara att mötas bortom försvar och illusioner. Det här är en långsam men ändå spännande roman som doftar piss, messmör, björnspår och omöjlig kärlek." /Milena Bergquist, FEMINA 

"Olofsson får ihop alla trådar, knyter dem hårt samman och frammanar det skoningslösa mörker som jag vet sedan tidigare att hon är mäktig (...) Jag glömmer nästan att andas när jag läser de sista sidorna." /Annina Rabe, Expressen

"Gånglåt är framförallt en roman om kärlek och hur svårt det är att älska (...) Elin Olofsson tar ut svängarna mer än tidigare. Gånglåt är lite vildare, har större anspråk. Lite mer humor och humör. Det är härligt. Språket är välkalibrerat och vibrerar av liv och känsla. Det här är en roman att fångas av och leva i." /Camilla Carnmo, Eskilstuna Kuriren  

”Att Elin Olofsson är en landskapstecknare av rang befästs i romanen (…) En grundmurad kännedom om detaljer och markörer för norrländsk landsbygd och dess rörelsemönster lägger en basgång i romanen, med tillräckligt djup och genuin klang för att tåla ganska högt uppdrivna burleska inslag. Det är uppfriskande att följa hur Elin Olofsson mer lustfyllt och med större självförtroende än i sina tidigare romaner tillåter sig bejaka detta, hur hon låter vissa scener dra iväg mot det närmast surrealistiska. Midsommarfesten och hjortronplockningen som spårar ur på helt skilda vis, är episoder som hämningslöst och med en säregen poetisk finess leker så vilt med klichéerna att de faller i bitar. Där, i bråten efter explosionen, hittar man förstås människan.” /Sara Meidell, Västerbottens-Kuriren

"Ett släktdrama ur kvinnornas perspektiv. Inkännande, mäktigt och dramatiskt, som den jämtländska naturen själv. Det är som om hon med varje roman leder en utforskning ett stycke vidare, kring mor och dotter, syskons relationer och avlägsna fäder. Tonen är lika vemodig som varm och jag uppskattar Elin Olofssons berättarröst som har ett vackert språk och är fri från moraliserande pekpinnar. Vi är de vi är. Och vi blir de som våra relationer och vi själva gjort oss till. Stanna upp vid den här boken. Också den är en underbar rastplats på livets resa och gånglåt. /Jakob Karlander, Östgöta Correspondenten

"Hon (...) skildrar den svenska landsorten och det gör hon med en mycket äkta röst. (...) Hon har en ton i sitt skrivande som berör. Det är viktiga böcker, hon berättar om en landsbygd och om människorna som hänger sig kvar. Som kämpar och motvilligt försöker anpassa sig till nya tider. Porträtten av människorna hon beskriver har blivit alltmer nyanserade i denna hennes tredje roman. Elin Olofsson driver tesen att det är nödvändigt att förstå sina rötter om man ska kunna acceptera och leva i sin samtid." /Yvonne Gröning, Dala-Demokraten

"Elin Olofsson har blick för detaljer i mänskligt beteende och hon gestaltar även naturen på ett otvunget sätt. Utan stora åthävor har hon klivit fram som landsbygdsskildrare." /Karin Holm, Göteborgs-Posten

”Elin Olofsson förtrollar med igenkänning. Hon fångar lystet varje skiftande stämningsläge (…) Gärningsberg har fortfarande mycket att ge. Veckorna går med midsommarfirande och missunnsamhet. Det följer missförstånd, oväntade besök, nattliga visiter (…) Men dessa revyscener från landsbygdens sommarteater ljuder inte av skratt utan rullar dovt mellan bergen.” /Bodil Juggas, Arbetarbladet

”Det handlar om något så fundamentalt som att orka se tillbaka, även om det gör ont.” /Anna Ståbi, Östersunds-Posten

”Till Elin Olofssons många goda egenskaper som författare hör hennes förmåga att skildra kvinnor utan idealisering eller försköning.” /Björn Gunnarsson, Hallands Nyheter

”Elin Olofsson försvarar sin plats i de stora berättarnas sällskap.” /Britt Jakobsson, Länstidningen