”Det finns något befriande otidsenligt i Christine Falkenlands författarskap som blir alltmer intressant för varje bok. Hon borrar i samma frågor medan huvudpersonerna blir mer tilltufsade av årens gång. Till det stora allvaret, begäret och livskampen tillkommer nu ett slags torr humor. […] Få kan som Falkenland teckna kroppens ömklighet och fåfänga utan att ironisera över detaljerna. […] Med sin bibeltyngd och erotiska tveklöshet har hon varit Författarsveriges gotikdrottning sedan nittiotalet, men det är i de senare böckerna hon blir farlig på allvar.”
– Anna Hallberg, Dagens Nyheter

”… undan för undan gjuter Falkenland liv och – bokstavligen – blod i sina romanpersoner. Hon har en sällsynt förmåga att göra själva språket till kött […] berättelsen känns befriande tidlös. Stadigt driver Falkenland både sina många motsatspar – passion och äckel, kropp och själ, smutsigt och rent, förnuft och känsla – och dess inkarnationer Erland och Claudia obevekligt framåt och mot en upplösning med flera olika klimax. Och på vägen dit blir det tydligt att ’Själasörjaren’ är en rik roman: Det är en berättelse om bekräftelse, om den oerhörda kraften i att någon ser en precis som man vill bli sedd. Och inte minst om strävan efter de ögonblick i tillvaron då allt känns sant, då det känns som att livet är ärligt. Det är högst relaterbart även för den som saknar gudstro.”
– Therese Bohman, Expressen

”Det är både mörkt och tonsäkert, och Falkenlands röst i den svenska samtidsprosan är som vanligt distinkt.”
– Mikaela Blomqvist, Göteborgs-Posten

”’Själasörjaren’ … rymmer en djupt fascinerande berättelse om besatthet och är något av det starkaste Christine Falkenland har skrivit på prosa. Vilket inte säger så lite.”
– Clemens Altgård, Norra Skåne

”Boken är en uppvisning i formuleringskonst […] Christine Falkenland kan konsten att välja bort och välja rätt.”
– Jan Bergsten, Norrländska Socialdemokraten