"Wästberg är en lovtalare som aldrig ställer sig i vägen för dem han hyllar, utan gör sig till lojal uttolkare av deras egenart. Han är heller aldrig avundsam utan full av uppriktig beundran inför det han inte tror sig själv kunna åstadkomma (...) krönikorna rymmer många fina iakttagelser och formuleringar. Framför allt ska man inte läsa boken från pärm till pärm, utan göra sitt eget urval och likt svampplockaren nosa sig fram till de platser där Karl Johan och andra fynd, med Wästbergs egen formulering, flyger likt underjordiska champagnekorkar mot markytan." /Ingrid Elam, Dagens Nyheter

"... det är ljuvligt. Här skildras något så omodernt som en livshållning byggd på borgerliga dygder – artighet, diskretion, tolerans, ödmjukhet, bildning. (...) Samma hållning genomsyrar hans förhållande till litteraturen, som är lyhört, uppmärksamt, tillåtande, kanske till och med kärleksfullt – han tycks ha förmågan att se det bästa hos både människor och litteratur. Negativa omdömen, konstaterar Wästberg, anses tyda på skärpa och temperament, men han vill hellre ägna tillvaron åt det som gör honom lycklig. Låter det ytligt? Wästberg får det snarare att framstå som lättköpt att vara negativ. I stället berättar han formbara läsupplevelser, litteraturens förmåga att lyfta en ur tid och rum, bildningens vikt för hela samhället. Aldrig polemisk, snarare med en gentlemannamässig stilla övertygelse kombinerat med en avundsvärd nyfikenhet. Entusiasmen i Hyllningar smittar av sig (...) Men framför allt ger den mig lust att skriva och läsa mer, och att skriva och läsa bättre och generösare. Hyllningar är på så vis en genuint hoppingivande bok. Och Per Wästbergs författarskap? Utan tvekan fortfarande ungt, konkret och livsbejakande." /Therese Bohman, Expressen

"Texten bär på ett icke uttalat men starkt närvarande vemod (...) Glipan till något annat, igen, finns där, och får orden att leva. Men Hyllningar innehåller mycket mer. Lärda turer i Stockholm och Paris, sammanställda genom krönikor tidigare publicerade i denna tidning, de många erfarenheterna från det afrikanska frigörandet från kolonialismen och inkännande stycken om döda kulturpersonligheter och författare som Dag Hammarskjöld och Hjalmar Söderberg. Allt står att finna här (...) Mest övertygande är han i sin hyllning till Svetlana Aleksijevitj. Han öppnar upp hennes författarskap, gör det ovärderligt och visar på det nyskapande i det." /Stefan Eklund, Svenska Dagbladet

"Inte minst relationen till mamma Greta skriver han mycket vackert om (...) Men främst är den kanske ändå en hyllning till läsandet, till litteraturen. Wästberg må vara en smula till åren kommen, men den nyfikenhet han har inför världen är en ung mans, i litteraturen finner han alltid nya äventyr (...) Med Per Wästberg som sällskap har man aldrig tråkigt!" /Kenneth Gysing, FEMINA