Inga-Lina Lindqvist

"Jag heter Inga-Lina Kuzmenko Lindqvist. Förnamnet hittade farmor på, jag var ensam om det i Vitryssland. Jag tror att jag är ensam om det i Sverige också."
Så skrev Inga-Lina, som idag heter Lindqvist, när hon debuterade 1994 med diktsamlingen Änglaspår.

Inga-Lina Lindqvist (f. 1964) är född och uppvuxen i forna Sovjetunionen, men flyttade som femtonåring till Sverige och Malmö. Hon har jobbat som socialsekreterare, tolk, språklärare och arbetar sedan 1996 som kulturjournalist. Hon är numera också engagerad som lärare för Skrivarakademien.

Med rötterna i det ryska språket började Inga-Lina skriva dikter på ryska. "Jag har aldrig velat göra min egen röst hörd utan alltid strävat efter att ge röst åt det som är större än jag. Detta något - eller Någon - ville bli berättat på ryska, därtill på bunden vers. Jag har inte haft mycket att välja på, det vara bara att stämma in i den väldiga kören där Achmatova sjöng en gång, och Tsvetaeva, och Mandelstam. Nu har jag översatt dikterna till svenska - inte bokstavstroget, utan i ljuset av det svenska språket. Till slut blev det korsbefruktning".

Diktsamlingen Änglaspår fick ett lysande mottagande och Lindqvist var den första debutant att motta FIB:s lyrikpris 1994. Recensenterna hyllade henne för hennes egensinne och beskrev henne som en av de mest övertygande svenska lyrikdebutanterna på senare år. Man lovordade hennes språk och nämnde hennes litterära släktskap med Joseph Brodsky. Många talade också om den dynamiska dubbeltydigheten i diktningen. Magnus Eriksson skrev i Allt om böcker: "Så utmynnar samlingen likväl i ett frågetecken, i en öppen utsaga, som kan bana väg för både tystnaden och sången. Och i denna laddade tvetydighet har Inga-Lina Kuzmenko Lindqvist skapat en suggestiv dikt, på en gång särpräglad och traditionsmedveten, drastisk och lyhörd, sårig och hoppfull. Det är hela tiden mycket bra."

Hennes andra diktsamling kom 1996, Hjärtliga hälsningar. Den jämfördes med en tradition som bland andra Wislawa Szymborska företräder, med dikter som växte fram ur vardagliga händelser men som vidgades till ett politiskt, existentiellt eller mytiskt perspektiv. Och liksom i sin tidigare diktsamling berömdes Inga-Lina Lindqvist för att våga vara direkt i sitt tilltal.

År 2002 kom hennes tredje bok med titeln Om du visste ur vilken bråte dikter växer utan att skämmas. Samlingen växlar mellan lyrik och prosa och kretsar i huvudsak runt en smärtsam skilsmässa, men här finns också barndomsminnen från Minsk, en personlig hyllning till Karin Boye och inflätade hänvisningar till andra litterära husgudar som Vladimir Vysotskij och C.S. Lewis.

Avdelningen för påhittade föremål som kom 2004 berättar på klar och rolig prosa om Inga-Linas första tid i Sverige och erövrandet av det svenska språket. Mirakelkuren (2007) är Inga-Linas romandebut, en lustfylld berättelse om människor som befinner sig i livets brittsommar, präglad av både humor och allvar.

2004 utkom också Inga-Linas första barnböcker.

Hennes andra roman, Drottningflickan, som utkom 2008, är en lustfylld och smart berättelse, en modern saga om mödrar och döttrar, kärlek och längtan.