Johan Svedjedal

Johan Svedjedal (född 1956), är professor emeritus i litteratursociologi vid Uppsala universitet. Han är verksam som kulturskribent i Dagens Nyheter och ledamot av Samfundet De Nio.

Flera av hans böcker handlar om bokmarknaden, inte minst författares samspel med publiken. Efter doktorsavhandlingen Almqvist – berättaren på bokmarknaden (1987) gav han ut den breda översikten Bokens samhälle (1–2, 1993), en branschhistorik om tiden mellan 1880 och 1940 som handlar om villkoren för litterärt skapande, för bokutgivning och för bokens väg till läsaren. Den följdes upp av forskarantologin Böckernas tid (2018), om efterkrigstidens svenska bokmarknad.

Han har också skrivit om författarens förhållande till marknaden, som i Gurun och grottmannen (1996) och Den sista boken (2001) där han resonerar kring vad datoriseringen har betytt för boken och berättandet. Bland litteraturens förenade nationer (2013) handlar om den svenska PEN-klubben som grundades 1922 för att försvara yttrandefrihet och tanken på en litterär världsrepublik. I essäsamlingen Ner med allt? (2014) återvänder han till åren 1965–1975, när svensk skönlitteratur ville vara en radikal samhällskraft. Hur såg författarna på sin roll i västdemokratierna? Och vilka metoder använde de för att få förändring?

Hans Spektrum – den svenska drömmen (2011) handlar om en grupp radikaler som ägnade sig åt tidskrifts- och förlagsverksamhet i 1930-talets Stockholm och som ville skapa ett nytt samhälle, en ny konst och en ny människa. I kretsen kring Spektrum – något av en svensk motsvarighet till den brittiska Bloomsburygruppen – fanns bland andra Karin Boye och Gunnar Ekelöf.

Åren 2007 till 2009 utgav Svedjedal en stor biografi över Carl Jonas Love Almqvist i tre delar: Kärlek är (2007), Rosor, törnen (2008) och Frihetens rena sak (2009). Den är ett oväntat och utmanande helhetsporträtt av en av den svenska litteraturens mest säregna och fängslande författare. Bland hans övriga böcker finns uppmärksammade biografier över Birger Sjöberg, Skrivaredans (1999), och Karin Boye, Den nya dagen gryr (2017). I Att skriva liv (2018) reflekterar han över den litterära biografins möjligheter och form.

Svedjedal har tilldelats flera litterära och vetenskapliga priser, bland dem Axel Hirschs pris (2000), Övralidspriset (2010), Letterstedtska författarpriset (2012), Disapriset (2013) och Kellgrenpriset (2017). Flera av hans böcker har varit nominerade till Augustpriset.

2023 tilldelades han Stiftelsen Klockrosens stipendium för Min egen elds kurir (2023), den första stora biografin över Harry Martinson. I motiveringen sägs att Johan Svedjedals ”långa litteraturvetenskapliga arbete kröns av biografier om viktiga svenska författare. Kronan på verket är biografin om Harry Martinson som skrivits av en stor stilist.”

Utgivning

Nyheter om författaren

Johan Svedjedal Foto: Rickard L. Eriksson

Johan Svedjedal

Johan Svedjedal (född 1956), är professor emeritus i litteratursociologi vid Uppsala universitet. Han är verksam som kulturskribent i Dagens Nyheter och ledamot av Samfundet De Nio.

Flera av hans böcker handlar om bokmarknaden, inte minst författares samspel med publiken. Efter doktorsavhandlingen Almqvist – berättaren på bokmarknaden (1987) gav han ut den breda översikten Bokens samhälle (1–2, 1993), en branschhistorik om tiden mellan 1880 och 1940 som handlar om villkoren för litterärt skapande, för bokutgivning och för bokens väg till läsaren. Den följdes upp av forskarantologin Böckernas tid (2018), om efterkrigstidens svenska bokmarknad.

Han har också skrivit om författarens förhållande till marknaden, som i Gurun och grottmannen (1996) och Den sista boken (2001) där han resonerar kring vad datoriseringen har betytt för boken och berättandet. Bland litteraturens förenade nationer (2013) handlar om den svenska PEN-klubben som grundades 1922 för att försvara yttrandefrihet och tanken på en litterär världsrepublik. I essäsamlingen Ner med allt? (2014) återvänder han till åren 1965–1975, när svensk skönlitteratur ville vara en radikal samhällskraft. Hur såg författarna på sin roll i västdemokratierna? Och vilka metoder använde de för att få förändring?

Hans Spektrum – den svenska drömmen (2011) handlar om en grupp radikaler som ägnade sig åt tidskrifts- och förlagsverksamhet i 1930-talets Stockholm och som ville skapa ett nytt samhälle, en ny konst och en ny människa. I kretsen kring Spektrum – något av en svensk motsvarighet till den brittiska Bloomsburygruppen – fanns bland andra Karin Boye och Gunnar Ekelöf.

Åren 2007 till 2009 utgav Svedjedal en stor biografi över Carl Jonas Love Almqvist i tre delar: Kärlek är (2007), Rosor, törnen (2008) och Frihetens rena sak (2009). Den är ett oväntat och utmanande helhetsporträtt av en av den svenska litteraturens mest säregna och fängslande författare. Bland hans övriga böcker finns uppmärksammade biografier över Birger Sjöberg, Skrivaredans (1999), och Karin Boye, Den nya dagen gryr (2017). I Att skriva liv (2018) reflekterar han över den litterära biografins möjligheter och form.

Svedjedal har tilldelats flera litterära och vetenskapliga priser, bland dem Axel Hirschs pris (2000), Övralidspriset (2010), Letterstedtska författarpriset (2012), Disapriset (2013) och Kellgrenpriset (2017). Flera av hans böcker har varit nominerade till Augustpriset.

2023 tilldelades han Stiftelsen Klockrosens stipendium för Min egen elds kurir (2023), den första stora biografin över Harry Martinson. I motiveringen sägs att Johan Svedjedals ”långa litteraturvetenskapliga arbete kröns av biografier om viktiga svenska författare. Kronan på verket är biografin om Harry Martinson som skrivits av en stor stilist.”

Ladda ner foton

Sök bland våra böcker och författare

Sök bland våra böcker och författare