Bruno K. Öijer

Bruno K. Öijer (född 1951) är en av våra största samtida poeter. Han debuterade 1973 med Sång för anarkismen och ingick på 70-talet i den eruptiva poesigruppen Vesuvius. Bruno K. Öijer gjorde sig känd som en poesins performanceartist, en samhällskritisk upprorsman och outsider som hämtade rytm och känsla ur rock och beat. Och frågan är om någon nu levande svensk författare är så omutlig som Bruno K. Öijer. Få andra poeter lockar en så stor publik även utanför de etablerade litteraturkretsarna. Idag är han sparsam med sina suggestiva framträdanden och hans föreställningar är alltid slutsålda.

Bruno K. Öijers genombrott på bred front hos kritiker och läsare kom 1990 med Medan Giftet Verkar, diktsamlingen som inledde den numera klassiska Trilogin, där även Det Förlorade Ordet (1995) och Dimman Av Allt (2001) ingår. Alla har hyllats utan motstycke. Om dessa böcker säger han själv:

"Trilogin är ett destillat av mina tidigare böcker, ett destillat av mina livserfarenheter. Det Förlorade Ordet är en sorgesymfoni över människosläktets historia, över kärleksrelationerna mellan man och kvinna, men framför allt är temat det misshandlade barnet, det vill säga arketypen att vara helt ensam i världen /.../ Att skriva är en möjlighet att inte svika sitt eget inre barn, och att vara benhårt trogen mot mitt inre barn, det är grunden för mitt konstnärskap."

Extas, desperation, undergångskänsla. Överdådig prakt och en sårig skönhet. En svart ängel, en schaman. Ord man kanske förknippar med denne evige rebell. Men framför allt är Bruno K. Öijer en poet av världsklass idag. En modern klassiker med rötter i romantiken. Han har bl a belönats med Carl Emil Englund-priset, Östgöta Correspondentens Palmaerpris, De Nios Vinterpris, Sveriges Radios lyrikpris, Bellmanpriset som utdelas av Svenska Akademien, De Nios stora pris, Erik Lindegren-priset, Doblougska priset och Natur och Kulturs kulturpris 2016.

2008 utkom Svart Som Silver, sju år efter det att Trilogin avslutades. 2014 återvände han med Och Natten Viskade Annabel Lee, om vilken han själv säger:

”Och Natten Viskade Annabel Lee skrevs dels i Sverige, dels söderut vid Medelhavet. Jag påbörjade arbetet med boken i januari 2013 och gjorde dom sista manusändringarna nästan exakt ett år senare i Paris.
    Boken ligger mej varmt om hjärtat. Inte för att den har drag av självbiografi, men för att den ledde mej tillbaka till mina tidiga inspirationskällor och till människoöden som varit avgörande för mitt sätt att uppleva och hantera tillvaron.
Jag förutsatte mej att skriva rakt och enkelt, jag ville att allt skulle ligga i öppen dager - som dom solbelysta tillfällen under din barndom och uppväxt när fantasin och dess visdom var din tillflykt, din enda trofasta vän, ett ständigt laddat försvarsvapen mot en värld som gått åt fel håll och värre.
Boken fanns redan inom mej men skrevs ut under vackra träd, vid vackra fönster och aldrig långt från caféterrasserna, där staden fällde sin skugga - skuggan av hänsynslösa orättvisor, skuggan av en växande mängd hemlösa.”